1a augusti 2008
Tänkte skriva lite om förlossningen. Utelämnar alla blodiga detaljer för er känsliga läsare.
Jag vaknade 7:30 på morgonen den 1 augusti och hade värkar. Trodde väl mer att det var lätta sammandragningar men dem kom ganska tätt med ca 3 minuters mellanrum så jag väckte Chrille. Vi låg kvar i sängen och han gick upp för att göra ordning något så jag kunde äta. Helt plötsligt gjorde det mycket ondare och C tyckte att vi skulle åka in till förlossningen. Nej sa jag, detta tar tid. Jag tänkte att nu skall jag gå hemma i 12 timmar och ha värkar liksom. Det tar ju lång tid att föda barn.
Tog en dusch för att mildra smärtan lite. Vågade inte bada för jag var osäker på om jag hade läckt fostervatten. Hjälpte inte jättemycket att duscha direkt. C tyckte fortfarande vi skulle åka. Nej sa jag och diskade mellan värkarna. Det är skumt hur det fungerar, ena stunden gör det apont i en minut sen är det borta. Jag tror att jag hade tur med bra pauser mellan värkarna faktiskt.
När klockan var 10 så gav jag med mig och vi gjorde ordning och åkte till Östra sjukhuset. Var lite orolig att jag skulle bli hemskickad och sa till Chrille att jag åker fan inte hem igen. Jag vägrar.
Vi kom dit vid 11 tiden (min tidsuppfattning denna dag är en dimma men Chrille har återberättat). Parkerade bilen och jag fick en värk. Skulle gå till entren till förlossningen och där fick jag en värk till. Det är väl typ 50 meter mellan parkering och entre...
Vi kom in och fick ett rum och fick träffa vår blivande barnmorska. En underbar tjej som hette Caroline.
Fick ligga med CTG på magen som mätte värkar och babyns hjärtljud. Ingen hade visat mig lustgasen ännu. Värkarna kom med ca 4 min mellanrum nu och var en minut långa tror jag.
Sen var det dags för undersökning och det visade sig att jag var helt öppen! Jag fattade ingenting. Hela öppningsskedet var över. Var det inte värre än så? Jag som hade tänkt stanna hemma haha. Tur att C pratade förstånd i mig.
Vi blev ensamma ett tag i vårt rum och jag fick lavemang. Hallelujah. Bajsskräcken var över...
Larmade på vår BM och bad henna säga till när det var sista stund för ryggbedövning. Det var för sent sa hon. Jag var ju redan öppen helt. Oj herrejävlar tänkte jag. Ingen bedövning. Jag tar ett bad då.
Sagt och gjort. Blev introducerad till lustgasen (wiii). Fick akupunktur också. Några nålar som dem satte i huvudet. Dem skulle verka avslappnande. Hjälpte inte så mycket. Lite svårt att slappna av liksom.
Sen fick jag lägga mig i badet vilket var riktigt gött. Låg där en stund och helt plötsligt kom det en sån jävla kraft i mina värkar som inte går att beskriva. Det var som att någon tog tag i hela kroppen inifrån och bara slet typ. Mäktig känsla. Vattnet gick i badet. Poff sa det.
Låg kvar en stund och sen in på rummet igen. Nu hade vi bytt barnmorska tror jag för den andra gick hem för dagen. Den nya BM var helt underbar hon också. Ulrika hette hon.
Mina krystvärkar började komma vid 2 tiden har jag för mig. Där finns la inte så mycket att beskriva mer än att jag krysta och krysta och krysta. Jag trodde att man typ krystade några gången sen var babyn ute. Tjena. 14-17:23 krystade jag. Mina värkar avtog i styrka och dem fick till slut sätta till värkstimulerande dropp. Jag fortsatte att krysta och krysta och krysta och barnmorskan sa att nu är det nära. Till slut blev jag sne när hon hade sagt så i en timma eller nåt. Jag tror att det var då dem satte till droppet.
Anyway. Jag behövde hjälp för lillan kom inte ut. Snitta mig skrek jag! Ta ut henne! Det beslutades om en sugklocka till slut och in kom en hel arme med personal typ. Rummet fylldes snabbt med 6 pers tror jag.
I alla fall. Klockan 17:23 tittade hon ut med ett skrik. (Nu har jag tårar i ögonen).
Dem la upp henne på mitt bröst och det kändes så overkligt. Vårat barn var äntligen hos oss! På mitt bröst. Som jag längtat efter den stunden.
Vad är det sa jag? En flicka! Hon hade ett rejält märke efter sugklockan men mådde bra i alla fall.
Så fin! Vi bara njöt av varandra och den lilla. Världens finaste lilla tjej var född.
Våran Alicia. Älskade finaste tjejen. 49 cm lång och 3880 gram.
Mammas och pappas ögonsten!
Vi älskar dig
♥
Här är hon nog en halvtimma tror jag.
En av dem första bilderna.
Jag vaknade 7:30 på morgonen den 1 augusti och hade värkar. Trodde väl mer att det var lätta sammandragningar men dem kom ganska tätt med ca 3 minuters mellanrum så jag väckte Chrille. Vi låg kvar i sängen och han gick upp för att göra ordning något så jag kunde äta. Helt plötsligt gjorde det mycket ondare och C tyckte att vi skulle åka in till förlossningen. Nej sa jag, detta tar tid. Jag tänkte att nu skall jag gå hemma i 12 timmar och ha värkar liksom. Det tar ju lång tid att föda barn.
Tog en dusch för att mildra smärtan lite. Vågade inte bada för jag var osäker på om jag hade läckt fostervatten. Hjälpte inte jättemycket att duscha direkt. C tyckte fortfarande vi skulle åka. Nej sa jag och diskade mellan värkarna. Det är skumt hur det fungerar, ena stunden gör det apont i en minut sen är det borta. Jag tror att jag hade tur med bra pauser mellan värkarna faktiskt.
När klockan var 10 så gav jag med mig och vi gjorde ordning och åkte till Östra sjukhuset. Var lite orolig att jag skulle bli hemskickad och sa till Chrille att jag åker fan inte hem igen. Jag vägrar.
Vi kom dit vid 11 tiden (min tidsuppfattning denna dag är en dimma men Chrille har återberättat). Parkerade bilen och jag fick en värk. Skulle gå till entren till förlossningen och där fick jag en värk till. Det är väl typ 50 meter mellan parkering och entre...
Vi kom in och fick ett rum och fick träffa vår blivande barnmorska. En underbar tjej som hette Caroline.
Fick ligga med CTG på magen som mätte värkar och babyns hjärtljud. Ingen hade visat mig lustgasen ännu. Värkarna kom med ca 4 min mellanrum nu och var en minut långa tror jag.
Sen var det dags för undersökning och det visade sig att jag var helt öppen! Jag fattade ingenting. Hela öppningsskedet var över. Var det inte värre än så? Jag som hade tänkt stanna hemma haha. Tur att C pratade förstånd i mig.
Vi blev ensamma ett tag i vårt rum och jag fick lavemang. Hallelujah. Bajsskräcken var över...
Larmade på vår BM och bad henna säga till när det var sista stund för ryggbedövning. Det var för sent sa hon. Jag var ju redan öppen helt. Oj herrejävlar tänkte jag. Ingen bedövning. Jag tar ett bad då.
Sagt och gjort. Blev introducerad till lustgasen (wiii). Fick akupunktur också. Några nålar som dem satte i huvudet. Dem skulle verka avslappnande. Hjälpte inte så mycket. Lite svårt att slappna av liksom.
Sen fick jag lägga mig i badet vilket var riktigt gött. Låg där en stund och helt plötsligt kom det en sån jävla kraft i mina värkar som inte går att beskriva. Det var som att någon tog tag i hela kroppen inifrån och bara slet typ. Mäktig känsla. Vattnet gick i badet. Poff sa det.
Låg kvar en stund och sen in på rummet igen. Nu hade vi bytt barnmorska tror jag för den andra gick hem för dagen. Den nya BM var helt underbar hon också. Ulrika hette hon.
Mina krystvärkar började komma vid 2 tiden har jag för mig. Där finns la inte så mycket att beskriva mer än att jag krysta och krysta och krysta. Jag trodde att man typ krystade några gången sen var babyn ute. Tjena. 14-17:23 krystade jag. Mina värkar avtog i styrka och dem fick till slut sätta till värkstimulerande dropp. Jag fortsatte att krysta och krysta och krysta och barnmorskan sa att nu är det nära. Till slut blev jag sne när hon hade sagt så i en timma eller nåt. Jag tror att det var då dem satte till droppet.
Anyway. Jag behövde hjälp för lillan kom inte ut. Snitta mig skrek jag! Ta ut henne! Det beslutades om en sugklocka till slut och in kom en hel arme med personal typ. Rummet fylldes snabbt med 6 pers tror jag.
I alla fall. Klockan 17:23 tittade hon ut med ett skrik. (Nu har jag tårar i ögonen).
Dem la upp henne på mitt bröst och det kändes så overkligt. Vårat barn var äntligen hos oss! På mitt bröst. Som jag längtat efter den stunden.
Vad är det sa jag? En flicka! Hon hade ett rejält märke efter sugklockan men mådde bra i alla fall.
Så fin! Vi bara njöt av varandra och den lilla. Världens finaste lilla tjej var född.
Våran Alicia. Älskade finaste tjejen. 49 cm lång och 3880 gram.
Mammas och pappas ögonsten!
Vi älskar dig
♥
Här är hon nog en halvtimma tror jag.
En av dem första bilderna.
