Jag har ju helt fuckade sömnrutiner. Igår vaknade jag 6:30 och kunde inte somna om. Idag vaknade jag 12:20. Hur går det ihop då? Jag ser ingen röd tråd what so ever...
Men det är inget kul att lägga sig innan Chrille kommer hem. Jag saknar han på dagarna så jag vill ju hinna se han innan jag somnar. Men så fastnar vi framför playstation, som igår. Då flyger tiden iväg.

Imorgon fyller Joey 10 år. 10! I sommar är det 7 år sen jag åkte till USA. Då var han tre. Fatta hur gammal jag har blivit. Det känns som om det var igår. Jag minns den dagen så väl när mamma, pappa och Johan var med mig på landvetter. Fortfarande svårt att säga hejdå till folk. Flygplatser skall vi ju inte ens tala om. Men när jag äntligen hade kommit fram och fick se lilla Joey så smälte jag. Den lilla söta pojken med den mjukaste lenaste rösten. Jag kunde inget annat än att falla för honom. Världens goaste unge. Humor på hög nivå. Som när jag och Linda skulle gå ut en gång och han kom springande:
- Wait Wait! Let me get the door for you ladies!
Å så hängde han sig på dörrhandtaget som han alltid gjorde.
Little muffin. God I miss you!



Inte världens bästa bild men hans mamma överöser mig inte med mail och bilder direkt.