Nu har jag kollat på dagens TVÅ avsnitt av Desperate. Dubbel glädje.

Förut kom tårarna då jag känner mig så hemsk att Alicia var så leden när hon skulle sova och att jag inte var där och tröstade henne. Jag vet att man ibland måste köra hårt (även för att hon skall utvecklas och bli en stark och självständig, trygg flicka.) Men jag vill ju vara där för henne i vått och torrt.
Jag längtar tills hon vaknar imorgon och jag får se hennes fina leende! Då blir jag alldeles varm!



♥